Texten är översatt från Nag Hammedi Biblioteket

av Gordon Sandgren

Rostam har valt bilderna!

 

Med anledning av den verklighet som ligger bakom Härskarna,

berättade den store aposteln för oss, (inspirerad) av sanningens Fader,

och refererar till ”mörkrets makter”

– att ”vår kamp inte är mot starka kroppar,

utan mot det onda som skall sökas i själsliga

krafter.” Jag har skickat detta (till er) för att ni frågade om verkligheten bakom Härskarna.

Deras ledare är en blind gud,

därför att han sa: ”Det är Jag som är Gud, och ingen annan.” När han sa detta, syndade han mot sanningen. Och detta okunniga och arroganta tal hördes upp till Sannfärdigheten,

då var det en röst som hördes därifrån

som sade, ”Du tar fel, Samael” – vilket betyder, ”blind gud.”

Hans tankar blev fördunklade och han förlorade sin ursprungliga makt genom sitt uttalande. Då började han, på anstiftan av Pistis Sophia

att förflytta sig ner mot kaos och till avgrunden,

till sin moder.

Och hon skapade alla hans avkomlingar

som kopior från de himmelska riken som är därovan.

För den synliga världen

skapades med början i den osynliga världen.

Då Sannfärdigheten blickade ner mot trakten där det fanns vatten, framträdde Sophias spegelbild i vattnet,

och mörkrets Härskare

blev förälskade i henne. Men de kunde inte få tag i bilden som hade framträtt i vattnen De fick inte fatt i den på grund av deras svaghet. För själarna

kom nerifrån, medan bilden av sanningen kom uppifrån. Detta är orsaken till att ”Sannfärdigheten tittade ner mot trakten

(etc.)”: för att hon skulle kunna förena sanningens ljus

med mörkret där nere och på så vis rätta till felet.

Härskarna funderade ut planer och sa, ”Kom, låt oss skapa en människa

som kommer från jorden”. De skapade en varelse som passade på jorden. Härskarna […] kropp […] har […] kvinna […] är […] med ett ansikte från ett djur.

De tog mylla från jorden och blandade med deras egna kroppar och försökte efterlikna

Gudsbilden

som hade framträtt för dem i vattnen och skapade så en människa.

De sa, ”Låt oss behålla den form som vi har skapat, och ge den sin manliga motsvarighet […]”.

De gjorde detta utan att förstå Livets verkliga kraft, eftersom de själva var blinda

gudar. Och Härskaren andades på hans ansikte,

och människan fick en själ (och förblev i det tillståndet)

under lång tid. Men de kunde inte få honom att gå upprätt

på grund av deras kraftlöshet. De kämpade med att försöka framställa en motsvarighet

till den spegelbild som hade framträtt för dem i vattnet.

Men de kände inte till Livskraftens verkliga identitet.

Men allt detta hände tack vare urFadern,

det sanna Ljuset. Efterhand såg urFadern på människan som hade en själ.

Och anden fick liv i det Adamitiska landet,

den

steg ned till honom och tog sin boning i honom, och människan fick då en livsande. Och han kallades för Adam, eftersom han började röra sig på jorden. Och Sanningens röst assisterade Adam,

och Härskarna

samlade då ihop alla djur på jorden och alla fåglar i himmelen och förde fram dem till Adam för att se vad Adam skulle kalla dem, och han namngav alla fåglar och alla djur.

De tog Adam och placerade honom i trädgården, för att han skulle odla den och vakta den. Och Härskarna beordrade honom och sade, ”Av alla träd i trädgården kan du äta, men från kunskapens träd på gott och ont må du inte äta, och inte heller vidröra, för då du äter därav skall du döden dö.”

De […] detta. De förstod inte vad de sa till honom, snarare var det så att de sade detta på ett sådant sätt, på grund av urFaderns

vilja, för att Adam (faktiskt) skulle äta, och för att Adam inte skulle ta hänsyn till dem och inte lyssna på vad de sa.

Härskarna rådgjorde med varandra

och sa, ”Kom, låt oss försätta Adam i en djup sömn.” Och han

somnade. – Nu var det så att den djupa sömn som gjorde att de ”fick honom att sova” var framkallad genom okunnighet. – De öppnade hans sida som på en levande kvinna. Och de byggde upp hans sida med kött och skapade en kvinna,

och Adam blev begåvad med en själ. Men den medvetna sanningens kvinna

kom till Adam och sa, ”Stå upp, Adam.”

Och när han såg henne, sa han, ”Det är du som har givit mig liv, du kommer att kallas ’Livets Moder’. – För det är du som är min moder. Den är du som är läkaren, och kvinnan som har fött mig.”

Då kom Härskarna fram till Adam.

Och när de såg honom tala med den medvetna och sanna kvinnan, blev de upprörda

och väldigt oroliga, för de var förälskade i henne. De sa till varandra, ”Kom låt oss älska med henne,” och de ville ha henne. Men hon skrattade åt dem för att de var så vettlösa och blinda, och i deras klor blev hon ett träd, och hon lämnade en skuggliknande spegelbild av sig själv åt dem, och de orenade spegelbilden på ett vidrigt sätt.

– Och de befläckade henne och gjorde sig därmed ansvariga för att ha skapat en form tillsammans med deras (egen) bild. Då kom den sanna kvinnliga principen in i ormen,

instruktören, och den undervisade dem, och sade, ”Vad sade han till er? Var det, ’Från alla träd i trädgården kan du äta, men – från kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta’?”
Den skapade kvinnan sa, ”Han sa inte bara ’Ät inte’, utan ’Rör det inte’, för den dagen du äter av det, skall du döden dö”.
Och ormen, instruktören sa, ”Du skall inte döden dö, för det var av avundsjuka som han sa detta till er. Däremot skall era ögon öppnas och ni skall bli medvetna som gudar, och kunna skilja på rätt och fel.” Och den kvinnliga och undervisande principen

avlägsnade sig från ormen, och hon lämnade den som ett vanligt krälande djur på marken.

Och den omedvetna kvinnan åt av trädet, och hon gav även till sin make att äta, och dessa omedvetna varelser åt. Och deras omedvetenhet blev medveten för dem, och de märkte att de var nakna, och tog på sig fikonlöv som skydd.

Då kom Ärkehärskaren,

och sa, ”Adam! Var är du?” – för han förstod inte vad som hade hänt. Och Adam sa, ”Jag hörde din röst och jag blev rädd när jag upptäckte att jag var naken, så jag gömde mig.” Härskaren sa då, ”Varför gömde du dig, om det inte var för att du har ätit från trädet som jag förbjöd dig? Och du har ätit!”
Adam sa, ”Kvinnan som du gav till mig, hon gav frukt till mig och jag åt”. Och den oförskämde härskaren förbannade kvinnan.
Kvinnan sa, ”Det var ormen som ledde mig vilse och jag åt”. De vände sig då till ormen och förbannade dess skuggiga spegelbild, […] kraftlös, oförstående om att det var ett djur

som de själva hade skapat. Från den dagen, kom ormen att vara under Härskarnas förbannelse, tills den allsmäktige människan skulle komma.

De vände sig till Adam och drev ut honom från trädgården tillsammans med sin fru, och de fick ingen välsignelse av Härskarna. Och dessutom kastade de människan in i ett förvirrat tillstånd

och till ett liv med mycket arbete och slaveri, så att deras tankar blev ockuperade av triviala världsliga angelägenheter.

Efterhand, födde hon Kain, deras son, och Kain odlade landet. Och mannen kände sin fru, och återigen blev hon gravid, och hon födde Abel, och Abel blev fåraherde. Och Kain samlade in skörden från fälten, men Abel tog ett av sina lamm och offrade det till guden. Guden fick då behag till Abel, men han accepterade inte gåvan från Kain. Och Kain blev då avundsjuk på sin bror Abel och förföljde honom och dödade honom.

Och Guden sa till Kain, ”Var är Abel, din bror”?
Han svarade och sade, ”Är jag min brors väktare”?
Guden sa då till Kain, ”Lyssna! Jag ser din brors blod ända upp till mig! Du har talat osanning. Det kommer att slå tillbaka på dig själv: den som dödar Kain kommer att släppa fri sju hämnder, och han kommer att skälva på jorden av rädsla.”

Och Adam kände sitt kvinnliga gemål, Eva, och hon blev gravid, och hon födde Seth åt Adam. Och hon sa, ”Jag har fött en människa genom Gud, i stället för Abel”. Återigen blev Eva gravid, och hon födde Norea. Och hon sa, ”Han har låtit mig föda en oskuld som hjälp åt många framtida generationer”. Hon är den oskuld som inga makter kan orena.

Människan började föröka sig och utveckla sig. Härskarna rådgjorde med varandra och sa, ”Kom, låt oss förorsaka en översvämning och utplåna allt kött av människor och djur”. Men när himmelens makter fick kännedom om deras beslut, sa de till Noa, ”Gör dig en ark från några trän som inte ruttnar och göm dig i den – göm dig med din familj och alla djur och fåglar – och sätt den på Herrens berg”.

Då kom Norea till honom, och ville gå ombord på arken. Och när han inte lät henne gå ombord, blåste hon på arken och den förstördes genom eld. Återigen byggde Noah en ark, för andra gången.

Härskarna gick för att möta henne, i avsikt att leda henne vilse.

Deras högste ledare

sa till henne, ”Din moder Eva kom till oss”.

Men Norea vände sig mot dem och sa, ”Det är du som är mörkrets härskare,

och du är förbannad. Och du var inte tillsammans med min mor, istället var det din ofullkomligt skapade motsvarighet som du var tillsammans med.

För jag är inte din avkomling, däremot härstammar jag från världen däruppe i himlarna.”

Den fräcke härskaren

skiftade färg i ansiktet och blev alldeles svart

[…], han sa till henne övermodigt, ”Du måste tjäna oss, såsom din mor Eva gjorde, för jag äger […].” Men Norea vände sig om och skrek med hög röst, hon ropade så det hördes ända upp till himmelens Gud, ”Rädda mig från orättfärdighetens härskare och göm mig genast från deras klor”!

Den Store ängeln kom ner från himlarna och sa till henne, ”Varför gråter du så att det hörs ända upp till Gud? Varför är du så påstridig mot den Helige?”
Norea sa, ”Vem är du”? Orättfärdighetens härskare hade då dragit sig tillbaka från henne.
Han sa, ”Det är jag som är Eleleth, den kloke,

jag tjänar den Helige. Jag är sänd till dig för att tala med dig och rädda dig från de laglösas klor. Och jag skall tala om för dig varifrån

du härstammar.”

(Norea:) Vad det beträffar ängeln, så kan jag inte beskriva hans makt: hans uppenbarelse är som skimrande guld och hans kläder är vita som snö. I sanning kan jag inte beskriva hans ansikte och uttala hans makt!

Eleleth, den Store ängel, talade till mig. ”Det är Jag” sa han, ”som är den förstående. Jag är en av de fyra ljusgivare,

som står i kontakt med den osynliga Anden. Tror du att dessa

härskare har någon makt över dig? Ingen av dem kan segra mot sanningens ursprung,

därför framträdde han i denna tidsålders slut, och dessa Härskare kommer att spärras in.

Och dessa Härskare ska inte kunna orena dig och den kommande generationen, för din boning är i helheten, där den oskuldsfulla

själen bor,

som är överlägsen kaos-Härskarna

och deras värld.”

Men jag sa, ”Min herre, undervisa mig om dessa Härskare – hur kom de till, och vilket ursprung har de, och vem skapade dem och deras makter?”

Och den Store ängeln Eleleth, den förstående, talade till mig: ”Inom gränslöshetens rike bor helheten.

Sophia, som också heter Pistis,

ville skapa någonting utan sin manliga motsvarighet, och hennes skapelse blev ett universum. Det finns en slöja

mellan den gränslösa världen där uppe

och världen där nere,

och det var skuggan som var under slöjan, och den skuggan delades. Och det som hon hade skapat blev en värld som föddes likt ett barn.

Och den antog en formbar skapelse, och den blev ett oförskämt odjur som liknade ett lejon.

Den var tvåkönad,

som jag redan har sagt, och den härstammade från materia.

När han öppnade sina ögon, såg han en ofantlig mängd vidsträckt materia

utan begränsning, och han

blev oförskämd, och sa, ”Det är Jag som är Gud, och det finns ingen annan Gud frånsett mig”. När han sa detta, syndade han. Och en röst kom från det gränslösa riket

ur vilket den absoluta makten härstammar, och den sa, ”Du är tar fel, Samael” – vilket betyder, ’blind gud’.

Och han sa, ”Om något annat existerar före mig, låt det bli synligt för mig”! Och omedelbart sträckte Sophia

fram sitt finger och det sanna ljuset kom till mörkret,

och hon jagade ner den till kaos-området.

 

Och hon återvände upp till sitt ljus,

en gång mörkret […] materia.

Denna Härskare, gjorde sig ett vidsträckt rike,

ett område utan begränsning. Och han tänkte skapa avkomma

åt sig, och han skapade sju avkomlingar,

tvåkönade som sina föräldrar.

Och han sa till sina avkomlingar, ”Det är Jag som är alltings gud.”

Och Zoe

(Liv), som var dotter till Pistis Sophia, ropade och sa till honom, ”Du tar fel, Saklas”! – som också kallades Yaltabaoth.

Hon andades på hans ansikte, och hennes andning blev en brinnande ängel,

och den ängeln band Yaldabaoth och kastade ner honom till Tartaros

nedanför avgrunden.

Nu när hans avkomling Sabaoth

såg den ängelns kraft, ångrade han sig och fördömde sin fader och moder. Han avskydde henne, men han prisade Sophia och hennes dotter Zoe. Och Sophia och Zoe

tog tag i honom och gav honom ansvaret för den sjunde himmeln,

som låg nedanför slöjan

mellan gränslösheten

och de andra rikena

därunder. Och han kallades ’Maktens Gud, Sabaoth’,

eftersom han står över kaos-makterna,

och Sophia etablerade honom där.

Nu när allt detta hade skett, gjorde han sig en väldig fyrsidig kerub,

och han skapade gränslöst många änglar som statsråd,

och han skapade även ljudet av harpor och lyror. Och Sophia tog sin dotter Zoe och satte henne på hans högra sida för att undervisa honom om existensen av den åttonde (himmelen – Helheten),

och vredens ängel placerade hon på hans vänstra sida.

Sedan den dagen, har hans högra sida blivit kallad ’liv’, och  den vänstra har kommit att representera orättfärdigheten i de riken med den starka kraften. Det var före er tid som de blev till.

Nu när Yaldabaoth såg honom (Sabaoth) i denna storslagenhet, så upphöjd, avundades han honom, och avunden blev en tvåkönad skapelse,

och detta var ursprunget till avund. Och avunden framkallade död,

 

och döden framkallade hans avkomlingar

och gav var och en av dem ansvar för sin himmel, och alla kaos-himlarna blev fyllda av deras mångfalder.

Men det var genom Helhetens Fader

som allt kom till – genom allt som är därovan

– så att summan av kaos skulle bli fullständig.

”Nu, har jag undervisat dig om härskarnas egenskaper, och om materian som formades genom dem,

och om deras föräldrar, och deras universum.”

Men jag sa, ”Min herre, är även jag från deras materia”?
”Du härstammar från den ursprunglige urFadern

tillsammans med dina avkomlingar, från det oförstörbara ljuset,

därifrån härstammar ni. Därför kan Härskarna inte få tag i er, på grund av att sanningens ande är närvarande i dem, och alla som har blivit bevandrade med detta sätt att existera är odödliga i mitten av den dödliga människan. Men ännu kommer inte denna vetskap att bli helt känd. Istället kommer den att bli känd efter många generationer, och den har då frigjort människan från slaveriet orsakad av Härskarnas fel.”

Då sa jag, ”Min herre, hur lång tid tar det”?
Han sa till mig, ”Tills tiden när den sanna människan, som lever i den skapade kroppen avslöjar existensen av sanningens Ande, som urFadern har sänt.

 Då kommer han att undervisa dem om allting, och han kommer att inviga dem i kunskapen om det eviga livet, som han fått från den självbestämmande generationen.
Då kommer de att frigöras från sina blinda tankar, och de kommer att trampa på döden, vilken Härskarna åstadkom, och de kommer att resa sig mot det gränslösa ljuset varifrån denna utvalda människa tillhör.

Då kommer Härskarna att försvinna

, och deras änglar kommer att gråta över deras frånvaro,

och deras demoner kommer att klaga över deras död.
Men då kommer alla ljusets barn att vara ordentligt bevandrade i sanningen och helhetens Fader och den heliga Anden och dess ursprung.

De kommer alla att säga med en röst, ’urFaderns sanning

är rättvisa, och Sonen

innehar helheten

’, från evighet

till evighet!”

[Svenska Gnostiska Biblioteket]