Tolkning av Gordon Sandgren
Detta är undervisningen och uppenbarelsen av de gömda mysterier som Kristus lärde Johannes, sin lärjunge.
Det hände en dag, när Johannes, Zebedeus son hade kommit till templet i Jerusalem, att en Farisé som hette Arimanius närmade sig honom och frågade honom, ”Var är mästaren som du följde”? Och Johannes sa till honom, ”Han har gett sig iväg till platsen varifrån han kom”.
Farisén sa då till honom, ”Denna Nasaré vilseledde er med bedrägerier och fyllde era öron med lögner, och vände er bort från era fäders traditioner”.
När jag, Johannes, hörde dessa saker gav jag mig iväg bort från templet till en öde plats. Och jag plågades mycket i min själ, och tänkte, ”Hur kommer det sig att frälsaren var utvald till detta, och varför var han sänd till världen av sin fader, och vem är hans fader som sände honom, och hur blir tidsåldern som kommer”?
Vad menade han när han sa till oss, ”Den tidsålder som kommer är av typen oförgänglig tidsålder” men han lärde oss inte vad det skulle innebära.
Plötsligt, medan jag funderade över dessa saker, öppnades himlen och hela marken sken upp av ett starkt ljus, och jorden började skaka. Jag blev väldigt rädd, och jag såg i ljusskenet en ung man som kom mot mig. Då jag tittade till på honom, blev han som en gammal man.
Och han ändrade sitt utseende igen, och blev som en tjänare. Det var inte flera personer jag såg, utan en med olika former i ljuset,
och utseendena framträdde liksom i varandra. Han sa till mig, ”Johannes, Johannes, varför tvivlar du, och varför är du rädd”? ”Du är väl bekant med denna bild, eller hur? Du behöver inte vara ängslig! Jag är den som är med er alltid. Jag är Fadern, jag är Modern och jag är Sonen.
Jag är ren och oförstörbar. Nu har jag kommit för att lära dig vad som är,
och vad som var,
och vad som skall hända,
och du ska få reda på det som ännu inte är avslöjat,
och jag ska lära dig hemligheterna angående den utvalda människorasen.
därför, lyft upp ditt ansikte, så att du kan ta emot de saker jag skall lära dig idag, så att du kan berätta det för dina vänner som tillhör den utvalda människorasen”. Och jag frågade om detta för att få veta, och han sa till mig: ”Monaden som är en slags ickerumslig beståndsdel, är en monarki som står över allt annat. Det är den som existerar såsom Gud och Far, det är Den Osynlige som är över allting, som existerar så som det oförstörbara, vilken är det rena ljuset som inget öga kan se.”
”Han är den osynliga Själen, och det är inte ens rätt att betrakta honom som en gud, eller någonting liknande. För han är mer än en gud, eftersom det inte finns något ovanför honom. Han kan inte existera i förhållande till någonting som gör honom underlägsen, eftersom allting existerar i honom. Det är han som etablerar sig själv. Han är evig, och han behöver inget. Han är den totala fulländningen och han saknar ingenting som skulle kunna tillföra honom något; han är alltid fullständig i det perfekta ljuset. Han är oändlig, då det inte finns någon före honom som sätter gränser för honom. Han kan inte hittas eller sökas, då det inte existerar någon som var före som kan undersöka honom. Han är omätlig, eftersom ingen fanns före honom som skulle kunna mäta honom. Han är osynlig, då ingen annan såg honom. Han är evig, då han existerar för evigt. Han är obeskrivlig, då ingen fanns som kunde förstå att beskriva honom. Han kan inte ges något namn, då det inte fanns någon före honom som kunde ge honom ett namn.
Han är omätligt ljus, vilket är rent, helt och oförstörbart. Han är outsäglig och perfekt i sin oförstörbarhet. Han är inte fulländad, eller välsignad, eller gudomlig, men han är långt överlägsen detta. Han är inte fysisk men heller inte okroppslig. Han är varken stor eller liten. Man kan inte säga, ’Hur stor är han?’ Eller, ’Vilka egenskaper äger han?’ För ingen kan betrakta honom. Han är inte någon som existerar bland andra varelser, tvärtom är han är långt överlägsen. Inte på så vis att han bara är överlägsen, men hans väsen deltar inte i tidsflödet. För den som deltar i en tidsålder är skapad. Tidsflödet var inte tilldelat honom, eftersom han inte erhåller något från någon annan. För han som står över alla andra saknar inget från någon som han skulle kunna få från dem. För snarare är det så att det är de som ser förväntansfullt på honom i hans fullständiga ljus”.
”Fulländningen är majestätisk. Han är ren, och omätligt sinne. Han är den som skapar tidsåldrar. Han är den som ger liv. Han är kunskapsgivande. Han är godhet. Han skapar barmhärtighet. Han ger behag, inte därför han äger den, men därför att han ger det omätliga, obegripliga ljuset”.
”Så vem är jag att tala med dig om honom? Hans tillstånd är oförstörbart, det är vila och evig tystnad, källan som är före allting. Han är huvudet i alla evigheter, och det är han som ger tidsåldrarna kraft. Vi känner inte till obeskrivliga saker, och vi kan inte förstå det omätbara, utom Han som kom till genom honom, nämligen Fadern.
Det är han som berättade det för oss. Och det är han som speglar sig i hans ljus som omger honom, nämligen källan från livets vatten.
Och det är han som ger ut av sin kraft till alla världar, och som får sin kraft från spegelbilden som han ser i Själens källa. Det är han som begär Liv från källan i det rena Ljus som omger honom”.
”Och Han tänkte en tanke och utförde en handling och Hon kom fram, nämligen Hon som hade framträtt inför honom i skenet av hans ljus.
Detta är den första Livskraften vilken var till före alla dem som kom fram från honom. Hon är omtänksamheten i Allt – hennes ljus skiner likt hans ljus – den perfekta kraften vilket är bilden av den osynliga, jungfruliga Själen som är perfekt. Det är den första Urkraften, tillståndens perfekta balans och härlighetens uppenbarelse. Hon dyrkade den ursprungliga Själen och det var hon som prisade honom Tack vare honom hade hon kommit till. Detta är den första tanken, hans bild; hon blev livmodern till allting, för det är hon som är före dem alla. Hon är Modern, det första livet, den heliga Själen, treenigheten, den androgyna,
och det eviga tillståndet, det första som kom till”.
”Hon fick Liv från den osynliga, jungfruliga Själen – som kallas Barbelo, den första tanken – som gav henne ett medvetande. Själen samtyckte och när han hade samtyckt, fick hon ett medvetande, tillsammans med omtänksamheten som härstammar från den osynliga tanken, den jungfruliga Själen. Medvetandet dyrkade honom, den harmoniska kraften, Barbelo, för det var för dennes skull som hon hade kommit till”.
”Och hon begärde stabilitet, och han samtyckte. När han hade samtyckt, kom stabiliteten fram, och den fanns till samtidigt med tanken och medvetandet. Den dyrkade det osynliga Enda, Barbelo, den ende för vars skull de hade kommit till”.
”Och Barbelo begärde att hon skulle beviljas evigt liv. Och den osynliga Själen gav sitt samtycke. Och när han hade samtyckt, kom evigt liv fram, och de betjänade och dyrkade den osynliga Själen och Barbelo, som var anledningen till att de hade kommit till”.
”Och hon begärde att beviljas sanningen. Och den osynliga Själen samtyckte. Och när han hade samtyckt, kom sanningen fram, och de betjänade och dyrkade den osynliga Själen och Barbelo, för att de hade kommit till”.
”Detta är tillvarons första rörelse som utgår från Fadern, det blev den första människan, bilden av den osynliga Själen.”
”Och han betraktade Barbelo, den första tanken, och det rena ljus som omger den osynliga Själen, och hans gnista, och hon avlades från honom.
Han skapade en gnista av ljus som liknande evigheten. Men det är inte samma ljus som Hans storhet. Detta var ett enfött barn från Modern och Fadern som hade kommit fram; det är avkomlingen, den förstfödde, det rena Livet”.
”Och den osynliga, jungfruliga Själen gladde sig över Livet som kom fram, det som skapades först ur hans Tanke, vilken är Barbelo. Och han skapade det harmoniskt och det blev perfekt, och inget felades, därför att han hade invigt det med den osynliga Själens helhet. Och Livet tjänade den jungfruliga Själen och den perfekta första Tanken, för vars skull den hade kommit till”.
”Och Livet begärde att få en kamrat, vilket är medvetandet, och han samtyckte gärna. Och när den osynliga Själen hade samtyckt, kom medvetandet, Kristus, fram,
och det betjänade Barbelo. Och alla dessa kom till i tystnad”.
”Och medvetandet ville utföra en handling genom den osynliga Själens ord. Och hans vilja blev en handling och den framträdde tillsammans med medvetandet; och ljuset tjänade det. Och ordet följde viljan. För på grund av ordet, skapade Kristus,
Allting.
Och Livet och hans vilja och medvetandet och den första kunskapen tjänade och dyrkade den osynliga Själen och Barbelo, för vars skull de hade blivit till”.
”Och den heliga Själen färdigställde den gudomliga avkomman, sin son Kristus,
så att han kan tjäna den mäktiga och osynliga, jungfruliga Själen.
Sonen kom till genom den första tanken och den osynliga, jungfruliga Själen satte honom över allt liv.
Och alla andra auktoriteter underordnades honom.
Och den sanning som är i honom gör att han kan veta Allt om det som har ett namn, och det upphöjde honom över alla andra namn”.
”Och ur det ljuset,
vilket är Kristus, det eviga livet, framträdde de fyra ljusen.
Han förväntade sig att de skulle tjäna honom. Den gudomliga treenigheten
är vilja, tanke, och liv. Och de fyra ljusen är medvetenhet, behag, förnimmelse, och klokhet. Och behag tillhör ljustillståndet Armozel, vilket är den första ängeln. Och där är tre andra tillstånd:
behag, sanning och form. Och det andra ljuset är Oriel, som är satt över det andra tillståndet. Och det finns tre andra tillstånd med honom:
föreställning, förnimmelse, och minne. Och det tredje ljuset är Daveithai, som är satt över det tredje tillståndet. Och där finns tre tillstånd tillsammans med honom:
förstånd, kärlek, och idé. Och det fjärde tillståndet är satt över det fjärde ljuset Eleleth. Och där är tre tillstånd med honom: fulländning, fred, och klokhet. Dessa är de fyra ljus som tjänar den gudomliga avkomman,
och dessa är de tolv tillstånd
som tjänar den mäktiges son, avkomman, Kristus, genom viljan och gåvan från den osynliga Själen. Och de tolv tillstånden tillhör Sonen.
Och alla dessa saker fastställdes av den heliga Själens vilja genom avkomman Kristus”.
”Och ur det harmoniska medvetandet, framträdde den perfekta levande varelsen, den första uppenbarelsen, och sanningen. Den är den som den jungfruliga Själen kallade Pigera-Adamas,
och han satte honom över den första kosmiska tidsåldern
med, genom det första ljuset Armozel;
och hans krafter var med honom. Och den Osynlige Själen gav honom en ande, en oövervinnerlig kraft. Och han talade och tjänade den osynlige Själen, och sade, ’Det är för din skull allting har kommit till och allting kommer att återvända till dig. Jag skall tjäna och dyrka dig och sonen och det eviga livet, treenigheten: Fadern, Modern, och Sonen,
det perfekta och harmoniska livet.’
”Och han satte sin son Seth över
den andra kosmiska tidsåldern i närvaron av det andra ljuset Oriel.
Och över den tredje kosmiska tidsåldern sattes Seth, över det tredje ljuset
Daveithai. Och de fullkomnade själarna placerades där. Och i den fjärde kosmiska tidsåldern
placerades själarna som inte känner till Pleroman och som inte ångrade sig genast, utan som framhärdade en tid men ångrade sig i efterhand; de är av det fjärde ljuset Eleleth.
Dessa är de varelser som tjänar den osynliga Själen”.
”Och Epinoians Sophia, som blev ett kosmos, tänkte en tanke. Hon ville frambringa en avkomling som liknade henne, ur sig själv, utan samtycke från Själen,
– och han hade inte godkänt det – det var utan hennes gemål,
och utan hans tillåtelse. Och fastän han inte hade godkänt det, och fastän de inte hade haft en överenskommelse, och fastän hon hade tänkt en tanke utan samtycke från Jungfruliga Själen,
gick hon vidare med denna handling. Och på grund av hennes oövervinnerliga vilja, blev hennes tanke inte ogjord. Och någonting kom fram ur henne som var ofullständigt
och olikt hennes uppenbarelse, därför att hon hade skapat det utan sitt gemål. Den var olik sin moder, för den hade en annan form”.
”Och när hon såg på den ofullständiga formen, ändrade den form till en orm med lejonansikte. Och dess ögon var som eldslågor. Hon kastade bort den från sig, ut från den platsen, så att ingen av de odödliga skulle se den, för hon hade skapat den i okunnighet. Och hon omgav den med ett mörkt moln, och hon placerade en tron i mitten av molnet så att ingen kunde se den utom den helige Själen som var modern till allt liv.
Och hon kallade honom för Yaltabaoth”.
”Detta är den första skapelsen som tog livskraft från sin mor.
Och han avlägsnade sig från henne och flyttade från platsen där han var född. Han blev stark och skapade själv en annan kosmisk
värld vilken fortfarande existerar. Och genom sin arrogans fick han auktoritet. Namnet på den första existensen är Athoth, som kallas skördemannen.
Den andre är Harmas, som är avundens öga.
Den tredje är Kalila-Oumbri. Den fjärde är Yabel.
Den femte är Adonaiou, som heter Sabaoth.
Den sjätte är Cain, som människor kallar solen. Den sjunde är Abel. Den åttonde är Abrisene. Den nionde är Yobel. Den tionde är Armoupieel. Den elfte är Melceir-Adonein.
Den tolfte är Belias, det är han som är över djupen i Hades.
Och han placerade sju kungar – var och en motsvarande de sju kosmiska nivåerna – och fem över avgrundens djup, att regera.
Och han delade sin kraft med dem, men han hämtade inte kraften från ljuset som han hade tagit från sin mor,
för han var alltför okunnig”.
”Och när ljuset hade blandat sig med mörkret, fick det mörkret att lysa. Och när mörkret hade blandat sig med ljuset, fick det ljuset att mörkna och det blev varken ljust eller mörkt, det blev dunkelt”.
”Skapelsen som blev svag har tre namn. Det första namnet är Yaltabaoth, det andra är Saklas, och det tredje är Samael.
Och han var respektlös i sin arrogans. För han sa, ’Jag är Gud och det finns inga andra Gudar bredvid mig,’ för han var okunnig om varifrån han hade kommit”.
”Och dessa ärkekrafter skapade sju krafter åt sig vardera, och krafterna skapade åt sig sex änglar vardera tills de blev 365 änglar.
Och dessa är namnen på de sju: den första är Athoth, och han har ett fåransikte; den andra är Eloaiou, han har ett åsneansikte; den tredje är Astaphaios, han har en hyenas ansikte; den fjärde är Yao, han har ett ormansikte med sju huvuden; den femte är Sabaoth, han har ett drakansikte; den sjätte är Adonin, han har ett apansikte; den sjunde är Sabbede, han har ett lysande eldansikte. Detta motsvarar veckans sjutal”.
”Men Yaltabaoth hade en mängd ansikten
och former, mer än alla de andra, så att han kunde ta fram vilket ansikte han ville inför de andra, när han är bland seraferna.
Han gav dem styrka; därför var han herre över dem. På grund av styrkan som han ägde från sin moders ljus, kallade han sig själv Gud. Och han lydde inte någon från den platsen han kommit ifrån. Och han införlivade de sju krafterna med sig själv.
Och detta hände när han talade. Och han gav namn åt varje kraft med början av den högsta: och den första är godhet, den första makten, Athoth; den andra är den första kunskapen, Eloaio; och den tredje är gudomen, Astraphaio; den fjärde är herraväldet, Yao; den femte är kungariket, Sabaoth; den sjätte är avundsjukan, Adonein; den sjunde är förståndet, Sabbateon. Och dessa har ett kosmos motsvarande varje egenskap. De fick sina namn i enlighet med de förstörande krafter som tillhör varje kosmos. Och i namnen som gavs till dem fanns kraften. Men namnen som gavs till dem enligt de förstörande krafter som tillhör dess kosmos, betyder förstörelse och kraftlöshet. Därför har de två motsatta betydelser”.
”Och när han skapade allting, organiserade han dem enligt de första harmoniska världarnas modell,
så att han skapade dem som om de var oförstörbara. Inte för att han hade sett de oförstörbara världarna, men kraften i honom, som han hade tagit från sin mor, skapade i honom likheten med ett sådant harmoniskt kosmos. Och när han såg skapelsen som omringade honom,
och mängden av änglar
som hade kommit till genom honom, sa han till dem, ’Jag är en svartsjuk Gud, och det finns inga andra Gudar jämte mig.’ Men genom att förkunna detta avslöjade han för änglarna som var med honom att det existerar andra Gudar. För om det inte fanns andra Gudar, på vem skulle han vara svartsjuk?”
”Då började modern vakna till.
Hon blev medveten om bristen i henne när skenet från hennes ljus försvagades. Och hon blev mörk därför att hennes gemål inte hade kommit överens med henne”.
Och jag sa, ”Herre, vad menas med att hon vaknade till”? Han log och sa, ”När hon hade sett ondskan som hade hänt, och stölden som hennes son hade begått,
blev hon ångerfull. Och hon började skämmas. Och hon vandrade fram och tillbaka av oro.”
”Och den arrogante tog kraft från sin moder. För han var ovetande, och han trodde inte att det existerade någon annan över honom
förutom hans moder. Och när han såg mängden av änglar som han hade skapat,
då upphöjde han sig över dem”.
”Och när modern upptäckte att mörkrets former var ofullständiga, då visste hon att hennes gemål inte hade varit överens med henne. Hon grät och ångrade sig mycket. Och hela Pleroma hörde hennes klagan,
och de bad om hjälp, för hennes skull, till den osynlige, jungfruliga Själen.
Och han samtyckte; och han hade samtyckt, utgöt han hela pleroma
över henne. Men det var inte hennes gemål som kom till henne, utan Pleroman
kom till henne i avsikt att rätta till hennes brister. Och hon togs upp till ett kosmos ovanför hennes sons,
för att hon skulle vara i den tills hon hade rättat till sina brister”.
”Och en röst
hördes från den osynliga världen:
’Människan existerar och Människosonen.’ Och ärkeHärskaren, Yaltabaoth,
hörde den och tänkte att rösten kommit från sin moder.
Men han visste inte varifrån den kom. Och han mötte honom, den heliga och perfekta Moder-Fadern,
det första medvetandet, avbilden av den osynlige urFadern,
genom vilken allting kom till, den första Människan.
För han uppenbarade sitt väsen i en mänsklig form. Och ärkeHärskaren darrade av rädsla, och avgrunden skakade”.
’Kom, låt oss skapa en människa som avbild av Gud och som liknar
oss, så att hans avbild kan bli ett ljus åt oss.’ Och de skapade en varelse
som liknade den första, perfekta Människan.
Och de sa, ’Låt oss kalla honom Adam’, så att han kan bli en kraft och ett ljus åt oss.”
”Och änglarna började: den första,
godheten, skapade ett skelett; och den andre,
kunskapen, skapade en muskler; den tredje,
gudomen, skapade köttet; och den fjärde,
herraväldet, skapade ryggmärgen; den femte,
kungariket, skapade blodet; den sjätte,
avundsjukan, skapade huden; den sjunde,
förståndet, skapade håret. Och änglarna skapade de rätta proportionerna på lemmarna så att allt fungerade väl tillsammans”.
”Den förste började att skapa huvudet. Eteraphaope-Abron
skapade skallen;
Meniggesstroeth
skapade hjärnan;
Asterechme
skapade höger öga;
Thaspomocha,
vänster öga;
Yeronumos,
höger öra;
Bissoum,
vänster öra;
Akioreim,
näsan;
Banen-Ephroum,
läpparna;
Amen, tänderna; Ibikan, kinderna; Basiliademe, tonsillerna; Achcha, tungan; Adaban, nacken; Chaaman, ryggkotorna; Dearcho, halsen; Tebar, höger axel; […], vänster axel; Mniarcon, höger armbåge; […], vänster armbåge; Abitrion, höger underarm; Evanthen, vänster underarm; Krys, höger hand; Beluai, vänster hand; Treneu, fingrarna på höger hand; Balbel, fingrarna på vänster hand; Kriman, naglarna på händerna; Astrops, höger bröst; Barroph, vänster bröst; Baoum, höger axel; Ararim, vänster axel; Areche, magen; Phthave, naveln; Senaphim, buken; Arachethopi, höger revben; Zabedo, vänster revben; Barias, höger höft; Phnouth vänster höft; Abenlenarchei, märgen; Chnoumeninorin, benen; Gesole, magen; Agromauna, hjärtat; Bano, lungorna; Sostrapal, levern; Anesimalar, mjälten; Thopithro, tarmarna; Biblo, njurarna; Roeror, senorna; Taphreo, ryggraden; Ipouspoboba, venerna; Bineborin, artärerna; Atoimenpsephei, är rörelsen som är i alla lemmar; Entholleia, allt köttet; Bedouk, höger skinka; Arabeei, vänster skinka; Eilo, testiklarna; Sorma, könsorganen; Gorma-Kaiochlabar, höger lår; Nebrith, vänster lår; Pserem, höger njure; Asaklas, vänster njure; Ormaoth, höger ben; Emenun, vänster ben; Knyx, höger skenben; Tupelon, vänster skenben; Achiel, höger knä; Phnene, vänster knä; Phiouthrom, höger fot; Boabel, dess tår; Trachoun, vänster fot; Phikna, dess tår; Miamai, naglarna på fötterna; Labernioum – […]”
”Och de som bestämde över allt detta var: Zathoth, Armas, Kalila, Jabel, (Sabaoth, Cain, Abel) huvudet; Diolimodraza, nacken; Yammeax, höger axel; Yakouib, vänster axel; Verton, höger hand; Oudidi, vänster hand; Arbao, fingrarna på höger hand; Lampno, fingrarna på vänster hand; Leekaphar, höger bröst Barbar; vänster bröst; Imae, bröstkorgen; Pisandriaptes, höger axel; Koade, vänster axel; Odeor, höger revben; Asphixix, vänster revben; Synogchouta, magen; Arouph, livmodern; Sabalo, höger lår; Charcharb, vänster lår; Chthaon, genitialerna; Bathinoth, höger ben; Choux, vänster ben; Charcha, höger skenben; Aroer, vänster skenben; Toechtha, höger knä; Aol, vänster knä; Charaner, höger fot; Bastan, dess tår; Archentechtha, vänster fot; Marephnounth, dess tår; Abrana”.
”De sju
som råder över allt detta är: Michael, Ouriel, Asmenedas, Saphasatoel, Aarmouriam, Richram, Amiorps. Och den som bestämmer över sinnena är Archendekta; och han som bestämmer över känseln är Deitharbathas; och han som bestämmer över fantasin är Oummaa; och han som bestämmer över personligheten är Aachiaram, och han som bestämmer över ingivelser är Riaramnacho”.
”Och kroppens demoner är till antalet fyra:
hetta, kyla, väta, och torka. Och han som regerar över hettan är Phloxopha; och han som regerar över kylan är Oroorrothos; och han som regerar över torkan är Erimacho; och han som regerar över vätan är Athuro. Och moder över alla dessa, Onorthochrasaei, står i deras mitt, och hon blandar sig med alla. Och de är födda ur henne”.
”De fyra huvudsakliga demonerna är:
Ephememphi, som tillhör välbefinnandet, Yoko, som tillhör önskan, Nenentophni, som tillhör sorgen, Blaomen, som tillhör rädslan. Och moder till dem alla är Aesthesis-Ouch-Epi-Ptoe. Och från dessa fyra demoner utgår passionen. Och från sorg kommer avund, svartsjuka, pina, problem, smärta, okänslighet, oro, sorg, och så vidare. Och från glädje kommer mycken elakhet, och tom stolthet, och liknande saker. Och från önskan kommer ilska, vrede, och bitter lidelse, och otillfredsställelse, och liknande saker. Och från rädsla kommer fruktan, fjäskande, dödsångest, och skam. Alla dessa är användbara såväl som oanvändbara saker. Men insikt i deras sanna egenskaper är Anaro, som är huvudet över den materiella själen, för den tillhör de sju känslorna, Ouch-Epi-Ptoe”.
”Detta är antalet änglar: tillsammans är de 365.
De arbetade alla med att skapa kroppen, lem för lem, tills de var klara. Det finns också andra tjänstgörande demoner som härskar över de återstående passionerna som jag inte nämnde för dig. Men om du vill veta vilka det är, kan du läsa om dem i boken, Zoroaster. Och alla änglar och demoner arbetade tills de var klara med kroppen. Och deras skapelse var orörlig i lång tid”.
”Och när modern ville hämta tillbaka kraften som hon hade givit till ärkeHärskaren, gjorde hon en hemställan till Modern – Fadern.
De sände då fem
ljus ner till platsen där ärkeänglarna vistades. De rådde dem att de skulle hämta kraft från modern. Och de sa till Yaltabaoth, ’Blås en del av din ande på hans ansikte så att hans kropp kan resa sig.’ Och han blåste in sin själ, vilket är kraften från hans moder på hans ansikte; men han visste inte detta, för han var kunnig. Och kraften från modern gick ut ur Yaltabaoth och in i kroppen. Kroppen rörde sig och fick styrka, och den var en lysande skapelse”.
”Och i den stunden blev resten av änglarna avundsjuka,
därför att han hade skapats av dem och de hade givit sina krafter till honom, och hans intelligens blev högre än deras, och högre än ÄrkeHärskarens. Och när de märkte att han var lysande, och att han kunde tänka bättre än dem, och att han var fri från ondska, tog de honom och kastade honom till den lägsta trakten av all materia”.
”Men den välsignade, Moder-Fadern,
den välgörande och barmhärtige, hade barmhärtighet med modern som givit av sin kraft till ärkeHärskaren, så att de (ärkeänglarna) kunde ge kraft till kroppen.
Och Moder-Fadern sände, genom sin välgörande Själ och stora barmhärtighet, en hjälpare till Adam, den lysande Epinoia
som kom fram ur honom, och som heter Eva. Och hon assisterade Adam,
genom att arbeta hårt med honom och återställa honom till hans fullkomlighet och hon undervisade honom om hans ursprung och om vägen till helande, vilket är vägen tillbaka dit han kom ifrån.
Och den lysande Epinoia var gömd i Adam, för att ärkeänglarna inte skulle veta om henne, så att Epinoia skulle kunna rätta till felet som kom från modern”.
”Och människan fick liv på grund av ljuset.
Och hans tänkande blev överlägset deras som hade skapat honom. Då rådslog hela samlingen av ärkedemoner och änglar. De tog eld och jord och vatten och blandade det. Och de tog honom (Adam) till dödens skugga,
för att forma om honom från jord och vatten och eld och från själen som härrör från skuggan,
vilket är okunnighetens mörker och åtrå, det är den förfalskade själen. Detta är kroppen med vilken rövarna hade format människan, banden av glömska;
och han blev en dödlig människa. Detta är glömskan, den första separeringen. Men Epinoia som kom från ljuset fanns i honom, och hon var den som skulle väcka upp hans medvetande”.
”Och ärkedemonerna tog honom och placerade honom i paradiset. Och de sa till honom, ”Ät”, men deras lyx är besk
och deras skönhet är fördärvad.
Och deras lyx är bedrägeri
och deras träd är gudlöshet
och deras frukt är dödligt gift
och deras löften är död.
Och deras livsträd har de placerat mitt i paradiset”. ”Och jag skall lära dig vad som är mysteriet med deras liv, vilket som är deras plan, hurudana deras egenskaper är. Detta träds rot är besk och dess grenar är döda, dess skugga är hat och bedrägeri är i dess löv, och blommornas saft är av elakhet, och dess frukt är död och åtrå är dess frö, och den växer i mörker. De som smakar trädet har sin boplats i Hades,
och mörker är deras viloplats”.
”Men det de kallar kunskapens träd på gott och ont, vilket är Epinoias ljus, förbjöd de, för att han (Adam) inte skulle bli medveten om sin fullständighet och känna igen sitt nakna tillstånd. Men det var jag som fick dem att äta”.
Och jag sa till frälsaren, ”Var det inte ormen som lärde Adam att äta av kunskapens träd?” Frälsaren log och sa, ”ormen
lärde dem att äta utifrån skapad ondska och åtrå, egenskaper som Adam fick av ärkeänglarna för att han skulle bli användbar för dem. Men han (Adam) visste att han var olydig mot honom (ärkeHärskaren) beroende på ljuset han fått från Epinoia som är i honom, vilket gjorde honom mer korrekt i sitt tänkande än ärkeänglarnas tänkande. Och de försökte att få den kraft som Adam hade. Och därför lät de glömska komma över Adam”.
Och jag sa till frälsaren, ”Vad är glömska?” Och han sa ”Den är inte av samma slag som den Moses skrev om. För han sa i sin första bok, ’Han fick honom att sova’, men det var enligt hans uppfattning. För han sa även genom profeten, ’Jag vill göra deras hjärtan tunga, så att de inte kan behålla uppmärksamheten och inte kan se’ (Is 6:10)”.
”Då gömde sig ljusets Epinoia i honom (Adam). Och ärkeHärskaren försökte ta ut henne ur hans revben. Men ljusets Epinoia är av sådan karaktär att det inte går att få tag i. Fastän mörkret försökte nå henne, kunde det inte fånga henne. Men han lyckades ändå få en del av hans kraft ur honom. Och han skapade en annan varelse, i form av en kvinna, som liknade Epinoia. Och han tog kraften som han hade tagit ut från mannen in i kvinnan, men det var inte så som Moses sa, ’av hans revben.’
”Och han (Adam) såg kvinnan bredvid honom. Och i den stunden framträdde den lysande Epinoia,
och hon lyfte av slöjan som låg över hans minne. Och han blev nykter från mörkrets fylleri. Och han kände igen kvinnan, och han sa, ’Detta är verkligen ben från mina ben och kött från mitt kött.’ Därför skall mannen lämna sin fader och sin moder, och han skall hålla sig till sin fru,
och de vill båda vara ett kött…. ” (3 rader är här oläsliga).
”Och vår syster Sophia kom ner i all oskuldsfullhet för att rätta till hennes bristfälligheter. Därför kallades hon Eva, vilket är de levandes Moder. Och genom henne har de smakat den harmoniska medvetenheten. Jag framträdde i en örns gestalt i kunskapens träd, vilket är Epinoia, det rena ljusets första medvetande, så att jag skulle kunna lära dem och väcka upp dem ur den djupa sömnen.
För de var båda i ett dåligt skick, när de upptäckte sin nakenhet. Då framträdde Epinoian i dem som ett ljus
och hon fick dem att börja tänka”.
”Och när Yaltabaoth märkte att de drog sig tillbaka från honom, förbannade han jorden. Han fann kvinnan och såg att hon förberedde sig för sin make. Han var herre över dem, men han inte kände till mysteriet ur vilket de hade kommit till. Och de var rädda för att klandra honom. Och han kastade ut dem ur paradiset och han klädde dem i dystert mörker. Och ärkeHärskaren såg oskulden som stod bredvid Adam, och att den lysande och levande Epinoia hade framträtt i henne. Och Yaltabaoth var full av okunnighet”.
”Och ärkeHärskaren förförde henne
och han fick med henne två söner; den första och andra (var) Eloim och Yave. Eloim hade ett björnansikte och Yave ett kattansikte. Den ene är rättrådig men den andre är orättfärdig. Yave råder över eld och vind, och Eloim råder över vatten och jord. Och dessa kallade han Kain och Abel med avsikt att bedra”.
”Umgänget fortsatte med ärkeHärskaren.
Han hade sexuellt umgänge med henne som tillhör till Adam. Och han skapade genom umgänget kopior av kropparna, och de fick hans förfalskade själ”.
”Men modern sände ner en kopia av dem som är i pleroma,
för hon vill bereda en bostad åt dem. Och hon fick människorna att dricka av glömskans vatten för att de inte skulle veta varifrån de kom, i avsikt att när Själen kommer fram från den heliga tillvaron,
läka dem från bristerna och resa dem upp och, så att hela pleroma kan bli hel och felfri”.
Och jag sa till frälsaren, ”Herre, kommer alla själar då att vara i det rena ljuset?” Han svarade och sa till mig, ”Stora tankar har du fått. De till vilka livets Själ
vill stiga ned och ge sin kraft, de skall bli räddade och bli perfekta och vara renade från all ondska. Då skall de inte bry sig om något annat än hederliga gärningar, vilket de hädanefter skall rikta sin uppmärksamhet mot, utan ilska eller avund eller svartsjuka eller åtrå och snikenhet. De är värdiga det oförgängliga och eviga livet. För de uthärdar allting och kan bida tiden och ärva det eviga livet”.
Jag sa till honom, ”Herre, själarna som inte handlade på detta sätt (men) som kraften och Själen steg ned till, kommer de att vara förskjutna?” Han svarade och sa till mig, ”Om Själen steg ned till dem, kommer de i alla fall att bli räddade, och de kommer att ändra sig till det bättre. För kraften kommer att sänka sig över varje människa,
för utan den kan ingen uthärda. Och efter att de är födda, då när livets Ande ökar
och kraften kommer och ger själen styrka, kan ingen leda den vilse med onda handlingar. Men på dem som den förfalskade själen sänker sig över, de dras med av honom och de går vilse”.
Och jag sa, ”Herre, vart tar dessa vägen när deras själar har kommit ut ur kroppen?” Och han log och sa till jag, ”den själ i vilken den heliga kraften blir starkare än i den förfalskade själen, den är tillräckligt stark och den undviker ondskan och, genom ingripande av den oförstörbare, räddas den, och den tas upp i resten av kosmos”.
Och jag sa, ”Herre, men de som inte har vetat vem de tillhör, vart tar deras själar vägen?” Och han sa till mig, ”I dem har den ömkliga själen blivit stark när de gick vilse. Och han betungade själen och fick den att göra onda handlingar, och han kastade den ner i glömska. Och efter att den kommer ut ur kroppen, överlämnas den till myndigheterna,
som blev till genom ärkeHärskaren, och de binder den med kedjor och kastar den i fängelse, och förenar sig med den tills den är fri från glömska och uppnår medvetenheten. Och om den då blir harmonisk, så räddas den”.
Och jag sa, ”Herre, hur kan själen bli mindre och återvända till moder natur eller till en människa?” Då gladde han sig när jag frågade honom detta, och han sa till mig, ”Riktigt, du är välsignad, du har förstått! Själen är skapad (av materia) och på den följer en annan, eftersom livets Själ är i den (kroppen). Den räddas
och den återföds inte igen i en annan kropp”.
Och jag sa, ”Herre, dessa som är medvetna, men ändå vände sig bort, vart tar deras själar vägen?” Då sa han till mig, ”De går till den plats dit fattigdomens änglar går, platsen där ingen ånger råder”.
Och jag sa, ”Herre, varifrån kommer den förfalskade själen?” Då sa han till mig, ” Moder-Fadern, som är rik på barmhärtighet, den på alla sätt heliga Själen, den som är barmhärtig och som sympatiserar med er, dvs, Epinoian, ljusets första medvetande, han skapade en avkomling från den harmoniska rasen.
När ärkeHärskaren förstod att de var upphöjda över honom –
och de överträffade honom i tänkande – då försökte han erövra deras tänkande, utan att veta att de överträffade honom på så sätt att han inte kunde erövra deras tänkande”.
”Han smidde en plan med sina änglar och de bestämde sig att skiljas från Sophia,
och ett bittert öde väntade dem. För från det ödet
kom varje synd och orättvisa och hädelse, och glömska och okunnighet och skadliga ord, och allvarliga synder och stora rädslor. Därför blev människan skapad i blindo, därför att de inte kände den Gud, som är över allt”.
”Och han (ärkeHärskaren) ångrade allting som han hade skapat. Denna gång planerade han att ta till en översvämning på skapelsen. Men högheter från det första medvetandets ljus
informerade Noa. Det är inte så som Moses sa att ’De gömde sig i en träark’, utan de gömde sig på en annan plats, inte bara Noa, utan även många andra folk från den utvalda rasen. De kom till en plats och gömde sig uppe i ett lysande moln.
Och han (Noa) kom i kontakt med hon som tillhör ljuset,
och det sken på dem. Detta för att han, ärkeHärskaren hade skapat mörker på hela jorden”.
”Och med hjälp av sin kraft gjorde han (ärkeHärskaren) upp en plan. Han sände sina änglar till människodöttrarna,
för att ta några av dem till sig och skaffa sig avkomlingar. Och till att börja med så lyckades det inte. När de inte hade någon framgång, församlade de sig igen och de gjorde upp en plan. De skapade en falsk själ,
som liknade den sanna Själen, för att orena människorna genom den. Änglarna ändrade sitt utseende så att de liknade människorna,
och de fyllde människorna med mörker. De hade med sig guld och silver och presenter och kopparmynt och järn och metall och alla möjliga saker. Och de ställde till med mycket besvär för människorna, genom att leda dem vilse. De blev gamla utan förnöjelse. De dog, utan att ha funnit sanningen och utan att känna sanningens Gud. Därför blev människan förslavad, från skapelsen och fram till nu. Och de tog kvinnor och barn med sig in i mörker i enlighet med deras själars egenskaper. Och de stängde sina hjärtan, och de förhärdade sig genom den falska själen”.
”Därför, ändrade jag deras säd,
jag alltets harmoniska Pronoia, för jag existerade först, och finns överallt. För jag är det rika ljuset; jag är Pleromans minne”.
”Och jag gick in i mörkrets rike och jag kom till fängelsets mitt. Och kaos skakade i sina grundvalar.
Och jag gömde mig från dem på grund av deras ondska, och de kände inte igen mig”.
”Jag återvände för en andra gång, och jag vandrade omkring. Jag kom fram till dem som tillhörde ljuset.
Jag gick in i mitten av mörkret och in i Hades, eftersom jag ville utföra min uppgift. Och kaos grundvalar skakade,
så att de kunde falla ner på dem
som är i kaos och förgöra dem.
Och jag skyndade mig upp till ljusets källa igen,
för att de inte skulle förgöras för alltid”.
”En tredje gång gick jag in – jag är ljuset som existerar i ljuset, jag är Pronoias minne – vilket gör att jag kan träda in till mitten av mörkret och in i Hades. Och jag fyllde mitt ansikte med ljus från evigheten. Och jag gick in i mitten av deras fängelse, vilket är kroppens fängelse. Och jag sa, ’Han som hör, låt honom stå upp från den djupa sömnen.’ Och han grät och tårarna föll. Han grät bittra tårar och han sa, ’Vem är det som kallar mig vid namn, och från vem har detta hopp kommit till mig, medan jag är fängslad i kedjor?’ Och jag sa, ’Jag är det rena ljuset från Pronoia; jag är den jungfruliga Själens tanke, som reser dig upp. Res dig upp och kom ihåg att det är du som lyssnade, och följ dina rötter, vilket är jag, den barmhärtige, och skydda dig mot fattigdomens änglar och kaosdemonerna och alla de som snärjer dig, och var försiktig med den djupa sömnen och Hades inhägnade inre”.
”Och jag reste honom upp, och förseglade honom i Ljuset med fem sigill,
för att döden inte skulle ha makt mer över honom.”
”Och se, nu skall jag
’vandra upp till evigheten. Jag är färdig med allt som jag skulle sagt dig så att du kan skriva ner det och ge det i hemlighet till dina själsfränder, för detta är den utvalda rasens
mysterium”.
Och frälsaren visade dessa saker för honom så att han skulle skriva ner det och hålla det gömt. Och han sa till honom, ”Förbannad vara alla som byter dessa ord mot betalning eller mat eller dricka eller kläder eller några andra sådana saker”. Och dessa saker visades för honom som ett mysterium, och omedelbart försvann han från honom. Och han återvände till sina vänner och berättade för dem vad frälsaren hade sagt.
Apokryfen enligt Johannes